Gamepad

En liten saga om en sajt för länge sedan, om ett evigt stridsfält, om liv och dö

Gamepad. Kort och enkelt. För många år sedan föddes visionen att bryta mot en redan då stagnerad svensk spelpress. En sajt som inte berättade för dig vad du skulle tycka för att vara cool, vad som var inne eller ute. En sajt som inte var så dränkt i reklam att man fick leta i timmar för att hitta den faktiska texten. En sajt med besökarna i centrum (och inte som en klyscha). En sajt med kvalitativa och trovärdiga texter. En grymt skön och smidig sajt att besöka och hänga på och snacka med skönt folk. En sajt som plockade fram spelkulturen och dess rika historia. Ditt centrum för allt om spel.

Alla inblandade bubblade av iver, och vi ställde in siktet långt bortom stjärnorna. Men, vi fastnade med fötterna i trädkronorna.

Gamepad i nuvarande version är ett oerhört stressat bygge. Vi var flera som jobbade åtskilliga timmar varje dag, varje vecka, varje månad. Vi visste vad vi ville ha, men saknade då erfarenheten att koordinera ett så gigantiskt projekt. Vi var inte heller beredda på den enorma mängd extra funktioner som behövdes och vad ni besökare verkligen behövde. Vi byggde en dålig grund som blev svår att ta vidare till högre höjder. Vi fastnade i ändlösa diskussioner om hur vi skulle lösa smådetaljer. Listan på allt vi drömde om och behövde multiplicerades per månad som sprang oss förbi. Serverutrymmet tog slut. Problemen hopade sig likt mörka moln på himlen. Programmerarna föll till slut offer för pressen och kastade in sina handdukar, skribenterna följde ungefär ett halvår senare efter att ha kämpat tappert i motvind.

Nu har Gamepad inga aktiva skribenter kvar. Flera har blivit inaktiva och bara försvunnit, andra har medvetet lämnat oss. Vi saknar er, men förstår att om man brinner för att skriva så ska man göra det där ens alster blir lästa. Även moderatorer och admins har försvunnit, en oerhörd mängd besökare likaså. Communityn hålls knappt vid liv. Vi har även tappat flera ur kärntruppen. Vi kunde inte nå vår dröm.

Man kan tro att ett så decimerat Gamepad är en sårad soldat som väntar på att dö, kroppen full av kulhål.

Och precis så är det.

Tyvärr.

Det Gamepad du ser nu är
dött.

Ett sista andetag fyller soldatens lungor, han knyter sin näve full med sand och blod och känner hur den sista energin vill lämna kroppen. Han tömmer sina lungor sakta på luft. Trots allt blod i dem orkar han inte hosta. Han orkar knappt ens stänga sina ögon fören stridsfältet framför honom försvinner i en mörk dimma. Han andas inte mer. Hans hjärta slår inte mer.

R.I.P. Gamepad

Men,
fragment av den stupade soldaten brinner fortfarande - dess själ.

I en dold bunker i närheten smids stora planer. Dessa planer har ingen som helst deadline. Vi nöjer oss inte fören vi är helt klara, ta den tid det tar! Vi rustar en soldat som är mycket bättre redo att möta verkligheten. Vi ger vår soldat en oerhört genomtänkt och smidig rustning utan för mycket krafs. Den kan se enkel ut till en början, men den är i rent guld som dessutom har den magiska förmågan att växa under strid. Vi ger vår soldat drömmar om en tid utan krig, en tid som inte är allt för avlägsen. Vi ger vår soldat de bästa vapen som kan göras av människans händer. Vår soldat har all styrka som krävs, och lite till. Vi har all erfarenhet och allt mod som krävs, och mer därtill.

Till skillnad från svensk spelpress alla soldater är vår soldat inte en man. Vår soldat är kvinna. Hennes långa svarta hår faller ner över hennes gyllene rustning. Hon drar sitt svärd och lyfter det mot den klarblå himlen och fångar solens strålar. Med den andra handen trär hon hjälmen över sitt vackra huvud och fattar sen tömmarna till den vita springare vars rygg hon sitter på. Hästen frustar och går runt i en cirkel innan soldaten visar tänderna, och ger ifrån sig ett vrål när hon sätter av mot den samlade armén framför sig. Hennes knallblå ögon gnistrar i ljuset, det är detta hon är skapad för. Detta är hennes öde! De andra kommer inte hinna fatta vad som slog dem!

// Team Shadow